Via Länsstyrelsen i Skåne län                                                                  Båstad 2009-04-07

Rättsenheten

205 15  MALMÖ

 

Till Regeringen

Miljödepartementet

103 33 STOCKHOLM

 

 

ÖVERKLAGANDE

1.  ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsen (nedan förk. ”lst”) avslog den 6 mars 2009 (dnr 403-85224-, 85233- och 85235-08) tre överklaganden varav ett var från Norrvikens Trädgårdssällskap (nedan förk. NTS). De tre överklagandena avser kommunfullmäktigens i Båstads kommuns beslut att anta detaljplan för Elestorp 6:6 m.fl. (Norrvikens Trädgårdar).

2. SAMMANFATTNING

NTS:s överklagande till lst har avslagits på felaktiga grunder, varför besvärsprövningen ej har fullgjorts enligt lagens intentioner.

NTS:s överklagande till lst grundades främst på

*  att detaljplanen strider mot flera skydd, bland annat strandskydd, landskapsbilds­skydd/naturreservat, riksintressen samt artskyddsförordningen, för vilka länsstyrelsen är tillsynsmyndighet

* att förfarandefel har skett i den planprocess, som arbetet med detaljplaner skall följa.

NTS:s klander mot kommunens antagande kvarstår i alla delar såsom de angivits i det över­klagande som ingavs till länsstyrelsen. Därför vänder sig NTS nu till regeringen för att ifrågasätta hur PBL, MB och bl.a. Artskyddsförordningen har tillämpats i detta fall.

3.  YRKANDE

NTS yrkar att regeringen, med ändring av lst:s beslut, upphäver Båstads kommuns antagande­beslut.

4.  KLAGANDE

Norrvikens Trädgårdssällskap (NTS), c/o Björkman, Köpmansgatan 21, 269 33 Båstad, tel 0431/36 97 32. Undertecknad är av styrelsen utsedd att företräda föreningen i överklagandet av detaljplanen och även att överklaga till regeringen efter länsstyrelsens beslut den 6 mars 2009 att avslå föreningens överklagande. Fullmakt bifogas, bilaga 14. (Observera att bilage­numreringen fortsätter från tidigare till länsstyrelsen ingivna bilagor 1-13.)

NTS, org. nr 839401-0741, bildades 1999 och har över 2000 medlemmar. NTS är en ideell förening, som verkar för allmänhetens intressen genom att arbeta för att tillvarata allmänna naturskydds- eller miljöskyddsintressen samt främja de unika natur- och kulturvärden som finns i Norrvikenområdet. Se bilaga 15 med föreningens stadgar.

Föreningen åberopar med hänvisning till ovanstående sin rätt att överklaga detaljplanen enl. 13 kap. 6 § PBL jfrt.m. 16 kap. 13 § MB.

NTS har dessutom under samrådet och utställningstiden skriftligen framfört synpunkter som inte blivit tillgodosedda. Observera att i prop. 2006/07:122 anges att miljöorganisationer får överklaga planbeslut även om de inte har ingivit yttrande underplanarbetet. Det är därför som antagandebeslut skall delges organisationerna. Härvidlag har Båstads kommun underlåtit att underrätta flera miljöorganisationer om antagandebeslutet.

5.  MOTIV FÖR YRKANDET

5.1  Länsstyrelsen har undvikit att sakpröva av NTS anförda besvärsgrunder.

Överklagandet till lst gjordes av NTS genom undertecknad med tre avsnittsrubriker:
1) Planens skadeverkningar på områdets natur- och kulturvärden
2) Förfarandet i plan- och beslutsprocessen
3) Medborgarinflytandet i planprocessen

Vad gäller punkt nr 1 återgav lst endast delvis vad NTS anfört och behandlade i sak inte de besvärsgrunder som föreningen anfört i sitt överklagande enligt 13 kap. 6 § PBL i dess nya lydelse fr.o.m. den 1 januari 2008. Lst behandlade inte alls medborgarinflytandet i planpro­cessen. I denna överklagan till regeringen vill vi att regeringen särskilt prövar punkt nr 1. Vad gäller punkt nr 2 vill vi bemöta lst:s argumentation eftersom den berör punkt nr 1. Vad gäller punkt 3 har den frågan redan anförts i överklagandet till lst och lämnas därför utanför detta fortsatta överklagande.

Sammantaget avslog lst alla tre överklagandepunkterna med hänvisning till endast två argu­ment.

Argument 1:  Sakägarförhållanden – att NTS inte äger mark i området och därför inte har rätt att överklaga som sakägare. Detta är en grav missuppfattning av miljöorganisationers besvärsrätt enligt 13 kap. 6 § PBL.

Argument 2:  Lst:s tidigare beslut av den 12 november 2008 (dnr 402-79731-08), bilaga 16, att inte överpröva kommunens antagande av detaljplanen. Lst:s beslut var ex officio enligt 12 kap. 2 § PBL och fick inte överklagas.  Både miljöorganisationer och sakägare har dock rätt att överklaga planer enligt 13 kap. PBL och får då hänvisa även till rådande allmänna intres­sen och naturvårdsintressen. Vad särskilt gäller frågan om det som utgör riksintressen enligt MB förutsätter PBL att den statliga tillsynen och kontrollen i första hand utövas av lst under samrådsförfarandet (4 kap. 5 § och 5 kap. 22 § PBL) och vid prövning eller beslut enligt bestämmelserna i 12 kap. PBL. I förevarande fall har i lsts beslut enligt 12 kap. 1 § PBL gjorts felbedömningar som är dokumenterade i en promemoria med reservation från lsts egen miljösakkunnige Andrea Nowag, bilaga 17.

Lsts båda avslagsmotiv tillbakavisas av NTS med följande fakta.

 

5.1.1  Argument 1: Sakägarförhållanden

I och med att NTS inte är sakägare utan överklagar som miljöorganisation med stöd av 13 kap. 6 § PBL är själva grunden till beslutet fel. Det strider mot kravet på saklighet i 1 kap. 9 § regeringsformen (RF) och har fått till konsekvens att föreningens anmärkningar över huvud taget inte har prövats i de avseenden som föreningen är behörig att överklaga.

I beslutet, s. 6, rad 2 ff, står att lst:s prövning avser ”frågor av betydelse för sakägare”. Detta är inte relevant och är en direkt felbedömning av hur NTS:s överklagande skall prövas. NTS är inte sakägare, utan en miljöorganisation med rätt att klaga enl. 16 kap. 13 § MB. Se presentationen av föreningen på första sidan.

Vidare står på s. 8, andra st. i lst:s beslut att NTS inte är sakägare och inte har någon egen fastighet som berörs och på s. 9 står ”Vad Rudolf Abelin och Trädgårdsföreningen anfört i överklagandena innebär enligt länsstyrelsens bedömning inte att de som sakägare drabbats av sådana direkta olägenheter att detaljplanen med hänsyn till deras enskilda intressen kan godtas.” Lst:s argument är i detta sammanhang helt irrelevanta med hänvisning till innebörden av den lagändring som gjorts i och med införandet av nya 13 kap. 6 § PBL den 1 januari 2008 (prop. 2006/07:122). NTS, med medlemmar över hela landet, representerar en bred allmänhet och värnar om de allmänna intressen som kommer till uttryck främst i 2 kap. 1 § PBL och i miljöbalken (MB), artskyddsförordningen, samt landskapsbildsskyddet och strandskyddet.

Att miljöorganisationer har talerätt i planärenden är nytt och det saknas rättsfall på området. Det är därför förklarligt att lst gjort nyssnämnda bedömning. Men det är inte försvarligt att lst uppenbart inte vet hur de nya besvärsärendena skall prövas i sak i de frågor som NTS före­träder. Av prop. 2006/07:122 framgår att lagändringen huvudsakligen har syftat till harmoni­sering med Århuskonventionen. Härtill har anpassning till Den Europeiska Gemenskapens MKB-direktiv krävt att det infördes en ändring i 5 kap. 18 § PBL vari en fastare koppling gjordes till Miljöbalkens bestämmelser. I PBL-prop 2006/07:122 står på s. 60-61 följande:

Enligt Århuskonventionen presumeras att miljöorganisationer alltid är berörda av de beslut som faller inom konventionens tillämpningsområde. Miljöorganisationer skall därför ha en mycket vidsträckt rätt till prövning.

Av både Århuskonventionen och MKB-direktivet följer alltså ett krav på rätt till prövning för miljöorganisationer avseende beslut som omfattas av förfarande med miljökonsekvens­beskrivning i MKB-direktivets mening och som regleras i miljöbalken.

MKB-direktivet reglerar tillståndsprocesser för vissa särskilt angivna projekt eller projekt som efter bedömning utifrån särskilda kriterier kan anses ha betydande miljöpåverkan. Tillståndsprocessen enligt MKB-direktivets krav är som huvudregel reglerad i miljöbalken och avslutas med besked rörande tillstånd för en viss verksamhet.

I prop.2004/05:59 står (på s. 8):

Bestämmelsen i 5 kap. 18 § andra stycket plan- och bygglagen (1987:10) om miljökonsek­vensbeskrivning vid detaljplaneläggning är i vissa situationer avsedd att tillämpas på ett sätt som motsvarar bestämmelserna i rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (MKB-direktivet). De situationer som avses är när detaljplanen medger att planområdet får tas i anspråk för vissa infrastrukturprojekt (anläggande av industriområde, projekt för tätortsbebyggelse, inklusive byggande av shoppingcentrum och parkeringsplatser) samt projekt inom turism och fritid (skidbackar, skidliftar och kabinbanor och härmed förbundna anläggningar, hamnar för fritidsbåtar, fritidsbyar och hotellkomplex utanför stadsområden och härmed förbundna anläggningar, permanenta campingplatser samt temaparker).

I samma prop. står (på s. 9-10):

I direktivet ställs krav på tillståndsplikt för projekt som, på grund av bl.a. sin art, storlek eller lokalisering, kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Innan tillstånd ges skall projekten miljökonsekvensbedömas.

Enligt direktivet (artikel 3) skall en miljökonsekvensbedömning identifiera, beskriva och bedöma projektets direkta och indirekta effekter på

– människor, fauna och flora,

– mark, vatten, luft, klimat och landskap,

– materiella tillgångar och kulturarv, samt

– samspelet mellan dessa faktorer.

I förarbetena till PBL, vad gäller miljöorganisationers rätt att överlaga planbeslut, anges inte närmare skäl för vad som prövas och heller inga exempel på det. Då ifrågavarande lagändring syftat till överensstämmelse med 16 kap. 13 § MB skulle närmare vägledning tänkas kunna sökas i MB-prop. 1997/98:45 i dess Del 1, avsnitt 4:27. Inte heller där anges emellertid några exempel. Men där finns (på s. 480) följande text för överprövningens innehåll:

Skäl för att ge miljöorganisationerna talerätt är enligt regeringens mening att det hos organisatio­nerna finns ett starkt intresse och djupt engagemang i miljöfrågor. Genom att tillerkänna organi­sationerna talerätt kan detta intresse och engagemang tas tillvara. Ett ytterligare skäl för att ge miljöorganisationer talerätt är att detta stämmer väl med tankegångarna på det internationella planet.

P.g.a. lst:s missuppfattning av vad NTS företräder har besvärsprövningen av överklagandet inte gjorts enligt lagens intentioner. Bestämmelsen i 13 kap. 6 § PBL är ny, varför detta överklagande är ett viktigt och vägledande ärende.

5.1.2  Argument 2:  Tidigare fattat beslut av länsstyrelsen att inte överpröva kommunens antagande av detaljplanen.

Lst:s andra argument för att inte pröva de överklagandes argument och faktaunderlag handlar om det beslut som lst fattade enligt 12 kap. 2 § PBL i planärendet den 12 november 2008 (dnr 402-79731-08). Lst beslöt då att inte överpröva kommunens antagandebeslut på grund av att planen inte ansågs strida mot de riksintressen, miljökvalitetsnormer, m.m., som lst har att bevaka. Till detta beslut fogades en den 11 november 2008 daterad PM med en välmotiverad och väl formulerad reservation från den beslutsdeltagare som har natur och landskap som sak­område på lst. Se beslutet (Bilaga 16) med reservation (Bilaga 17). Detta lst-beslut, att inte ingripa p.g.a. riksintressen m.m., har i förevarande ärende uppenbart haft betydelse för hur lst därefter hanterat NTS:s överklagande. Lst underlät att ta upp alla de miljöfrågor som NTS i sitt överklagande företräder som miljöorganisation. I stället avslog lst NTS överklagande av det ovidkommande skälet att föreningen inte är sakägare.

Hade lst tagit upp NTS:s överklagande på rätt sätt, hade NTS:s argument bekräftat och stärkt den tolkning av miljöbalken och dess förarbeten som den sakkunnige tjänstemannen tog upp i sin reservation mot beslutet. (Bilaga 16+17)

”Planerad bostadsbebyggelse skulle påtagligt skada dokumenterade naturvärden. Planom­rådet utgör ett relativt oexploaterat område mellan tätorten Båstad och byn Kattvik. Bebyg­gelse både vad avser bostäder och hotellvillor innebär inte en utvidgning av befintlig be­byggelse utan en helt ny bebyggelsegrupp.” (s. 2)

Detta hade sannolikt inneburit att lst:s samhällsbyggnadsavdelning fått backa från sin tidigare bedömning, att riksintressena inte skadas. NTS har anfört motsatsen och bevisat att en mark­användning med bebyggelse enligt denna detaljplan strider mot riktlinjerna i 4 kap. MB, mot artskyddsförordningen, och mot flera andra författningar, m.m. i så hög grad att beslutet att anta detaljplanen skall upphävas. Det kan också konstateras att lst:s kulturmiljöavdelning inte deltagit i beslutet, vilket innebär att kulturmiljöintressena inte har vägts in i beslutet.

Kulturmiljöavdelningen yttrade sig emellertid den 5 februari 2008 vid samrådet över planförslaget och gjorde då samma bedömning som den reservation som inlämnades in av miljöavdelningen, nämligen att planen innebär en påtaglig skada på de kulturvärden som omfattas av riksintressena om den genomförs, se bilaga 18.

Det faktum att lst:s tjänstemän i detta fall gjort diametralt olika bedömningar om hur man skall tolka lagarna i förhållande riksintressena, och att lst beslutat att avvisa NTS överklagan med de för prövningen irrelevanta två grunder som redovisats ovan, föranleder NTS att begära att regeringen gör en ny prövning av tillämpningen av miljöbalken och riksintressena i förhållande till detaljplanens inverkan på dessa intressen. Sakkunnig och sektoransvarig myndighet för riksintresset för naturvård är Naturvårdsverket och dito för kulturmiljövård Riksantikvarieämbetet (RAÄ). Det förutsätts för rättsfallsbildningen att regeringen inhämtar yttranden från dessa myndigheter. Vid överprövning av en detaljplan i Kungsbacka var det Regeringsrätten som inhämtade sådana yttranden och upphävde regeringens beslut. Det är nu viktigt för rättsfallsbildningen att det redan i miljödepartementet görs en fullödig överpröv­ning. Boverket är inte sakområdesansvarig eller expert på natur och kultur men för synpunkter på planprocessen och för att samla PBL-erfarenheter bör yttrande inhämtas även från Bover­ket som har den allmänna uppsikten över plan- och byggnadsväsendet i riket enligt 1 kap. 8 § PBL.

5.2 Planens skadeverkningar på områdets natur- och kulturvärden

5.2.1  Behandlingen av riksintressena och artskyddsförordningen

Detaljplaneområdet omfattas på grund av sina unika natur- och kulturvärden av hushållnings­bestämmelserna om riksintressen i 3 och 4 kap. miljöbalken.

Den bifogade illustrationsplanen, bilaga 19, är hämtad ut planarbetet men har av NTS försetts med kommentarer som förtydligar den antagna detaljplanens innebörd för miljön och plan­standarden. Detaljplanen och miljökonsekvensbeskrivningen finns i planens handlingar (och kan även ses på Båstads kommuns hemsida, www.bastad.se.)

Syftet med riksintressena enligt 4 kap. 1-2 §§ MB är att värna om de oexploaterade fria kust­områdena och tillämpa mycket stor restriktivitet mot nytillkommande bebyggelse. Natur- och kulturmiljövårdens intressen utgör miljökvaliteter och anger vad som är miljöns värdeinne­håll. De utgör alltså ingen egen markanvändning men kan ställa anspråk på, eller vara bero­ende av, en viss markanvändning.

Riksintressena skall uppmärksammas i all samhällplanering. Går olika riksintressen inte att förena skall företräde ges åt det eller de intressen som på lämpligaste sätt främjar en långsiktig hushållning. Bestämmelserna i 4 kap. 1 § MB innebär att riksdagen genom lagstiftning har bestämt att natur- och kulturvärden skall generellt ges företräde när konkurrerande anspråk prövas. 4 kap. 2 § MB innebär en precisering och förstärkning med en högre grad av åter­hållsamhet än vad som framgår av 1 §:

”Inom följande områden skall turismen och friluftslivets, främst det rörliga friluftslivets, intressen särskilt beaktas vid bedömningen av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön: /…/ Kustområdet i Halland, Kullaberg och Hallandsåsen med angränsande kustom­råden /…/” 4 kap 2 § MB.

Ny bebyggelse i dessa kustområden får endast komma till som kompletteringar till befintlig bebyggelse.

Lagens förarbeten förtydligar: ”För berörda kust- och skärgårdsområden innebär föreva­rande paragraf att attraktiva områden för turism och friluftsliv bör användas så att ett all­sidigt utnyttjande möjliggörs. För detta erfordras att obebyggda områden i stor utsträckning förblir obebyggda.” Prop. 1985/86:3 s. 178.

Det finns bara två undantagsregler: tätortsutvidgning och utveckling av lokalt näringsliv. Detaljplanen åberopar undantagsreglerna som övergripande argument för den föreslagna exploateringen – utan att förklara närmare hur man menar när man talar om tätortsutbyggnad i ett område som inte har någon tätort. Inte heller förklarar kommunen hur det lokala närings­livet skulle utvecklas i detta fall, i detta område som ligger långt från alla områden i kom­munen där näringsverksamhet pågår.

Det föreslagna exploateringsprojektet kan inte utgöra ett undantag enligt någon av undantags­reglerna i 4 kap 1 § MB. Både tätortsundantaget och undantaget för utveckling av lokalt näringsliv definieras ingående i förarbetena. ”Med uttrycket ’utvidgning av befintliga tätorter’ avser jag förändringar av bebyggelse och anläggningar som behövs med hänsyn till en nor­mal befolkningsutveckling, förändringar i bostadsstandarden, behovet av trafikleder, grön­områden, service, sysselsättning etc.” Prop. 1985/86:3 s. 172. Härav framgår klart att det enligt propositionen ska handla om angelägen och nödvändig tätortsutbyggnad som inte kan ske på annan plats än där en befintlig tätort växer till. Det finns ingen tätort i eller ens i när­heten av planområdet och därför kan det undantaget överhuvudtaget inte vara tillämpligt.

Det andra undantaget: ”Med ’utveckling av lokalt näringsliv’ menar jag en tillväxt i befintliga näringsgrenar eller tillkomst av nya verksamheter i en omfattning som innebär att det finns tillräckliga sysselsättningstillfällen för befolkningen.” Prop. 1985/86: 3 s. 172. Exploate­ringsprojektet uppfyller inte heller de villkor för undantag som lagstiftaren ställt upp för till­låtlighetsprövningen av exploateringsprojekt inom riksintressen enligt 4 kap. MB. Det kan inte definieras som vare sig utveckling av lokalt näringsliv eller utvidgning av befintlig tätort. Ej heller kan det ses som en utvidgning inåt land av befintlig bebyggelse. Det är enbart fråga om en helt ny, isolerad bebyggelse vid kusten inom ett tidigare oexploaterat område och ett plangenomförande skulle därmed innebära påtaglig skada på riksintressena naturvård, fri­luftsliv/rörligt friluftsliv och kustzon.  3 kap 6 § MB, 4 kap 2, 4 §§ MB.

Infrastruktur som grundskolor, daghem, sjukvård, affärer, kulturutbud, bibliotek m.m. saknas helt. Skånetrafiken anför i sitt remissvar av den 3 september 2008 att den föreslagna bebyg­gelsen skulle vara otillräcklig för kollektivtrafik. Utan kollektivtrafik skulle bebyggelsen vara oförenlig med miljökvalitetsmålet ”frisk luft”.

Enligt till planförslaget gjord MKB är landskapsbildsskyddets syfte att inom planområdet bibehålla de ännu ej exploaterade sammanhängande naturområdena längs kusten. Detaljpla­nens tilltänkta bebyggelse strider därmed mot de värden som anges i MKB. Ej heller är den förenlig med strandskyddets syften, 4 kap 13, 16 §§ MB.

4 kap 1 § MB innebär att riksdagen genom lagstiftningen bestämt att natur- och kulturvärden skall ges företräde när andra konkurrerande anspråk prövas. Vägningen mellan olika intressen är redan gjord och innebär att natur- och kulturintressen skall ges företräde, prop. 1985/86:3, s. 170. Det är de samlade natur- och kulturvärdena som finns i hela det geografiska området som skall beaktas. Vid tillämpningen skall ett helhetsperspektiv anläggas på vad som är en lämplig utveckling i det geografiska området. Ett projekt ska prövas i ljuset av ett långsiktigt perspektiv enligt 1 §. Utvecklingstendenser som kan äventyra områdets egenart i olika avse­enden och därmed minska dess värde för friluftsliv och turism i ett långsiktigt perspektiv ska undvikas enligt förarbetena prop. 1985/86:3, s. 87.

Lst har inte tagit hänsyn till att planförslaget avser att tillåta åtgärder som hotar eller omintet­gör områdets rödlistade och fridlysta arter (se artskyddsförordningen). Som bilaga 20 fogas här en PM som sammanställts av arkitekt SAR/MSA Göran Wahlberg för detta överklagande med faktaunderlag från biologen Sven Hernborg, Båstad. Alla i bilagan angivna arter finns både i Artskyddsförordningen och i planområdet, som i sin helhet omfattas av ett stort antal skyddsbestämmelser i olika författningar och beslut. I överklagandet till lst ingav NTS en bilaga (Bilaga 4) från Artdatabanken samt en (Bilaga 5) om den stora vattensalamandern (Triurus cristatus). Ytterligare hänvisningar finns till ett antal fall/domar om vattensalaman­dern men de ges inte in här, då det torde räcka med RÅ 2005, ref. 44 som rättsfall. NTS vid­håller vad som står i tidigare överklagande som lst citerat i sitt beslut på s. 5, fem rader före rubriken Skäl för beslutet: ”Dessa skador är var för sig och tillsammans att betrakta som påtagliga i miljöbalkens mening och detaljplanen är därför oförenlig med bestämmelserna i såväl miljöbalken som plan och bygglagen.”

Viktiga bilagor i vårt tidigare överklagande, som vi stödjer oss på, är Artdatabankens yttrande (Bilaga 4 i överklagandet till länsstyrelsen) samt andra expertyttranden (Bilaga 3 och 5), som alla samstämmigt påtalar behovet av ytterligare inventering av naturen i området innan beslut tas om detaljplan. MKB:n är beställd och bekostad av de enskilda exploateringsintressenterna, vilka valt att låta utföra naturinventeringen under endast två dagar i oktober 2008 när de flesta arterna, såväl djur som växter, inte är inventeringsbara.  Detta har påtalats av Naturcentrum AB som utfört naturinventeringen i MKB, som inte håller måttet. Från tre expertorgan, för­utom av kommunens två miljökonsulter, har framförts krav på ytterligare kartläggning innan beslut om detaljplanen bör fattas. Men dessa krav har ignorerats av kommunstyrelsen i Bå­stads kommun som lett planarbetet, och bristerna i miljöredovisningen har godtagits av lst.

Vad lst inte har prövat är i synnerhet hur detaljplanen inverkar på skyddade arter enligt art­skyddsförordningen (2007:845). Lst lämnar t.ex. den av EU habitatsskyddade salamandern (Triurus cristatus) helt utan åtgärd i sin beslutsskrivelse. NTS åberopar därför artskyddsför­ordningen till stöd för att lst:s beslut skall upphävas och planbeslutet prövas med hänsyn tagen till hur planens tilltänkta genomförande skulle skada enligt denna förordning lag­skyddade arter.

Naturcentrum konstaterar exempelvis: ”All förlust av ädellövskog i och i anslutning till det aktuella objektet (Norrvikenområdet) skulle missgynna många av arterna.” Området är således särskilt känsligt från ekologisk synpunkt, varför exploateringen strider mot 3 kap. 3 § MB.

Naturskyddet hade däremot framgång i ett ungefär samtidigt planförslag för Kattvik i Båstads kommun (Boarp 1:20), vars antagande lst, i motsats till Elestorp 6:6 m.fl., har upphävt.  På samma sätt har lst varslat Simrishamns kommun om en påbörjad detaljplan för Sandby i Mälarhuset. Det föreligger därmed en omotiverat stor skillnad mellan lst:s hantering av planen i Simrishamn och av NTS överklagat planförslag i Båstad.

Vid Båstad kommuns inventering för kommunens naturvårdsplan har värdefulla och fridlysta arter upptäckts, bl.a. två orkidéarter. Inventering av värdefull natur i Elestorp 6:6 har gjorts av Naturcentrum AB och deras inventering har kommenterats på s. 3 i NTS:s överklagande till lst. Men trots att både inventerarna själva och NTS påpekat att gjorda inventeringar är otill­räckliga, gjorde Båstads kommun ingen kompletterande inventering. Se NTS:s överklagande till lst s. 3-5 och dithörande bilagor 3-5.

Av kräldjur i allmänhet är ingen kartläggning alls utförd, och inventeringen av den specifika större vattensalamandern (Triurus cristatus) är dokumenterat otillräckligt genomförd. Arten är förtecknad i EGs habitatdirektiv som en ”art av gemenskapsintresse”, vars livsmiljö inte får förstöras. Den är fridlyst enligt den med stöd av 8 kap. 1 § MB utfärdade artskyddsförord­ningen 1a § (1998: 179). Fridlysningen anknyter till artikel 12 i habitatdirektivet och inne­bär bl a att det är förbjudet att skada eller förstöra fortplantningsområden eller övervintrings­platser. Detaljplanen strider härvidlag mot innebörden i artskyddsförordningen med avseende på de åtaganden Sverige förbundit sig till i överenskommelsen om skydd av arter med gemen­skapsintresse (EG-rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992). Eftersom det finns arter i området som ingår i EU:s art- och habitatdirektiv måste MKB:n bevisa att skada på dessa arter inte uppstår. MKB:n bevisar inte detta.

Enligt utlåtanden från samtliga experter, som är väl bekanta med naturmiljöerna i området saknar MKB tillfredsställande inventeringsunderlag för en tillförlitlig konsekvensbedömning.

Miljökonsekvensbeskrivningen skall möjliggöra en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön och redovisa konsekvenser av olika alternativ. Underlaget för antagandet av detaljplanen är således bristfälligt. I prop. 1994/95: 230 anförs följande: ”En miljökonsekvensbeskrivning är en del av underlaget för beslut om antagande av detaljplan.  En utebliven eller alltför bristfällig miljökonsekvensbeskrivning kan därvid vara skäl för att anse att beslutet att anta detaljplanen inte kan godtas.” (s 78)

Sammanfattningsvis bevisar sammanställningen ovan, att detaljplanens MKB inte visar att planens genomförande inte medför påtaglig skada på riksintressena enligt 3 kap. MB. Den visar inte heller att projektets genomförande är tillåtligt i förhållande till de två riksintressena enligt 4 kap. MB. Inte heller visar MKB:n att arter i EU.s art- och habitatdirektiv inte skadas av tilltänkt exploatering.  Detaljplanen är heller inte förenlig med överordnade skydd som tidigare landskapsbildsskydd 19 § NVL (som numera skall tillämpas som naturreservat) och strandskydd enligt 7 kap. 13, 14 och 16 §§ MB. För planområdets kuststräcka råder till 300 meter utvidgat strandskydd. Utmed Hallandsåsens sluttningar rinner ett antal bäckar för vilka strandskydd 50 meter råder på vardera sidan av vattendraget. Genom planområdet rinner sådana skyddade bäckar, men ingen av dem har uppmärksammats i kommunens  synnerligen bristfälliga MKB.

De beskrivna omständigheterna visar att det är angeläget med en ny prövning av tolkningen av kraven i miljöbalken, artskyddsförordningen och NVL, i förhållande till innebörden av detaljplanen över Elestorp 6:6.

Kommunen går exploatören Peab tillhanda och har i detaljplanen klart deklarerat att de enskilda exploateringsintressena skall gå före riksintressen och artskyddsförordningen. (Se planbe­skrivningen, s. 3): ”Planen har markägare av marken i anslutningen till trädgårdarna som intressent. Dennes förslag till markanvändning skall vägas mot markanspråk som framför allt kan härledas från anläggningens kulturhistoriska kärnvärden.

 

5.3  Förfarandet i plan- och beslutsprocessen

5.3.1  Programskede saknas

Vad gäller planarbetet och dess felaktiga förfarande har även detta påtalats av NTS och reciterats i lst:s beslut på s. 3 ”… skett utan inledande programskede.”  På s. 7, näst sista raden skriver lst tvärtom ”Den nu överklagade detaljplanen har utarbetats med utgångspunkt i FÖP:s intentioner.” – Detta är fel! – Detaljplanen har inte utarbetats med utgångspunkt i någon samrådsbehandlad FÖP:s intentioner. Lst känner mycket väl till att det år 2007 ut­ställda förslaget till FÖP var ett helt annat förslag med diametralt motsatt innehåll och syfte än det FÖP-förslag som varit på samråd 2003.

2003 års samrådsförslag                                    år 2007 utställt förslag

1) syftar till bevarande och utveckling                 1) syftar till exploatering
på trädgårdarnas villkor

2) innehåller byggrätter, men endast för hotell      2) innehåller byggrätter för både hotell
– ej för bostäder                                                     och bostäder

3) byggrätterna för hotell skall tas bort                 3) byggrätterna för hotell skall behållas
men ges ändrad form

4) omgivande mark skall återföras till                   4) omgivande mark går till exploatören
kommunen f.v.b. till stiftelsen                               för att exploateras

Det skedde inget samråd om det utbytta FÖP-förslaget 2007.  Vid utställningen åtföljdes detta förslag av samrådsyttrandena över förslaget från år 2003, ett förslag som i huvudsak möttes av bifall men förkastades av kommunstyrelsen. Ändå påstår lst på s. 8, rad 1 att den fördjupade översiktsplanen Norrviken-Kattvik [ej Kattarp!] varit föremål för samråd och utställning och därefter antagits. Sanningen är att det FÖP-förslag som var på samråd 2003 förkastades utan någon förklaring och ersattes av ett planförslag som aldrig tidigare varit på samråd men som ändå ställdes ut och antogs.

5.3.2  Felaktig avvägning mellan motstående enskilda och allmänna intressen

Föreslagen bebyggelse strider mot den avvägning i markanvändningsfrågan mellan allmänna och enskilda intressen som ska göras inför planbeslutet enligt 2 kap. PBL och 3 kap MB. I en sådan avvägning skall företräde ges sådan användning som medför en från allmän syn­punkt god hushållning med markresurser. Landskapet nedanför Norrviken har utomordentliga vistelsevärden för friluftsmänniskor som rör sig utmed det havsnära området nedanför bran­terna från mellanplatån.

I MB-prop. 1997/98:45, Del 1, s. 480 talas om ”starkt intresse och djupt engagemang”.  Kännetecknande för miljöorganisationer är också deras stora sakkunskap vilken finns dels som stor individuell kunskap hos många medlemmar, varav flera är experter inom ett eller flera ämnesområden, dels som institutionell kunskap som samlats till organisationen om denna funnits tillräckligt länge. Således hävdar NTS att föreningen företräder de allmänna intressena naturvård, kulturvård och det rörliga friluftslivet enligt 2 kap. 1-3 §§ PBL och i 3 och 4 kap. MB. Lst har i sin prövning av NTS:s överklagande underlåtit att behandla alla de skydd som de allmänna intressena värnar om när det gäller Norrvikenområdet, d.v.s. Norr­vikens Trädgårdar och dess omgivningar (Elestorp 6:6 m.fl.) alltifrån rådande riksintressen till artskydd, strandskydd och landskapsbildsskydd/naturreservat.

I beslutet, på s. 5, längst ned, berör lst avvägningen mellan enskilda och allmänna intressen. Det allmännyttiga intresset är formulerat i stadgarna för Stiftelsen Norrvikens Trädgårdar.

Att Norrvikens Trädgårdar besitter erkänt stora natur- och kulturvärden är väl dokumenterat. Att skydda och utveckla dessa värden kräver kommunledningens och därmed de kultur- och naturvårdande myndigheternas medverkan. Men den ambitionen, som tidigare funnits hos Båstads kommun (dokumenterad bl. a. i kommunfullmäktiges beslut 2001-12-19), är idag, på grund av kommunledningens band till Peab, försvunnen.

I strid mot 6 kap. 4 § punkt 3 och 4 KL har kommunstyrelsen med Peab-anställda kommu­nalrådet Anette Åkesson som ordförande frångått den inriktning som kommunfullmäktige 2001-12-19 beslutat skall gälla för utvecklingen av Norrvikens Trädgårdar och i planarbetet i stället främjat exploatören Norrvikens Trädgårdar AB (förk. NTAB). Bolaget består av tre privatpersoner med stark anknytning till Peab. Därigenom har en hållbar utveckling ersatts av kortsiktig spekulationsekonomi (Se Exploateringsavtal mellan NTAB och Båstads kommun. Bilaga 1).

Konsekvensen av att lst avvisat NTS:s överklagande av detaljplanen för Elestorp 6:6 m.fl. och vägrat att sakpröva vad NTS framfört blir att lst överlåtit värnandet av allmänna intressen och miljöskyddsintressen till att helt bero av kommunens bedömningar. Trots kommunfull­mäktiges direktiv i december 2001 om att mark skall återföras till Norrvikens Trädgårdar har 11 ha mark bytt ägare genom fastighetsreglering, där förköps­lagen inte tillämpas (se karta, Bilaga 21). Kommunen har därmed ställts inför fullbordat faktum att den mark, som ingick i de ursprungliga trädgårdarna och som skulle återföras vid en utveckling av trädgårdarna, nu har övergått i en privat exploatörs ägo. I planförslaget har den nuvarande omfattningen av träd­gårdarna felaktigt benämnts ”de egentliga trädgårdarna” till skillnad mot det omgivande område som tidigare ingått i Norrviken och som Peab och NTAB har låtit förfalla i avvaktan på exploatering.

Detta överklagande har getts stöd av Föreningen för Dendrologi och Parkvård, Svenska Byggnadsvårdsföreningen, Svenska Naturskyddsföreningen, Svenska Botaniska Föreningen och Bjäre Naturskyddsförening. Deras skrivelser kommer att senare fogas till detta över­klagande.

Nedan förtecknade bilagor kommer att ges in direkt till regeringen / miljödepartementet när detta överklagande har bekräftats av departementet och fått ett dnr.

Norrvikens Trädgårdssällskap

 

Ingrid Björkman

Bilagor (med fortsatt numrering från tidigare överklagande)

14. Fullmakt.

15. Stadgar för Norrvikens Trädgårdssällskap.

16. Länsstyrelsen, beslut 2008-11-12.

17. Reservation mot länsstyrelsens beslut 2008-11-12.

18. Länsstyrelsen, samrådsyttrande 2008-02-05.

19. Illustrationsplan.

20. PM rörande planområdets rödlistade och fridlysta arter.

21. Karta från fastighetsreglering  2007-05-30.