FÖRENINGEN FÖR

DENDROLOGI OCH PARKVÅRD

Granbacksvägen 11, 181 65 Lidingö, tel 08-765 20 81, fax 08-766 10 75

www.dendrologerna.nu e-post: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. Plusgiro 1607-1

 

 

Till Regeringen

Miljödepartementet

 

Föreningen för Dendrologi och parkvård vill härmed meddela sitt stöd för Norrvikens Trädgårdssällskaps överklagande 2009-04-07 av länsstyrelsens i Skåne avslag 2009-03-06 av tidigare överklaganden av Båstads kommuns beslut att anta detaljplan för Elestorp 6:6 m.fl. (Norrvikens trädgårdar).

Föreningens skrivelse och argumentation utgår från föreningens engagemang och kompetens vad gäller bevarande och vård av Sveriges kulturhistoriskt, konstnärligt och dendrologiskt betydelsefulla parker.

Anläggningens kultur- och naturvärden

Den bärande tanken i Norrvikens trädgårdar är samspelet mellan konst och natur som idé och verklighet, en komposition i rummet, där ingen del kan tas bort eller förvanskas utan att helheten tar skada. Rudolf Abelins medvetna scenografering av landskapet i tre samspelande och betydelsebärande nivåer, formträdgårdarna till lust, nyttans odlingar och Laholmsbuktens naturlandskap till ögonfröjd och vederkvickelse, kan också betraktas och värderas från ett annat perspektiv. Få bevarade trädgårdsanläggningar i Europa återspeglar så tydligt de tankar om trädgårdskonstens sammanhang med odlingslandskapet och naturen, som en gång formulerades av Plinius, Cicero och Vergilius och som så starkt har påverkat senare århundradens gestaltning av mötet mellan konst och natur. Förvaltningen av Norrvikens trädgårdar handlar således också om förvaltningen av ett europeiskt kulturarv.

Att det Abelinska landskapet inte utpekades som ett riksintresse för kulturmiljövården i samband med den fysiska riksplaneringen får betraktas som ett misstag, som redan borde ha rättats till av kulturmiljövårdens regionala och centrala myndigheter.

En miljökonsekvensbeskrivning och dess konsekvenser

Av grundläggande betydelse för ärendets utveckling är den desinformation som levererades i den miljökonsekvensbeskrivning som tillhör den antagna detaljplanen. Länsstyrelsen har i sitt beslut 2009-03-06 att avslå överklagandena av detaljplanen framfört som sin mening, att miljökonsekvensbeskrivningen inte är ”så bristfällig att det finns skäl att häva planen på grund härav”. Vi vill med bestämdhet hävda, att miljökonsekvensbeskrivningen inte bara är bristfällig utan undermålig.

Till stöd för den uppfattningen citerar och kommenterar vi beskrivningen under tre punkter.

Främst bedöms mål gällande den biologiska mångfalden beröras negativt samtidigt som kulturhistoriska värden tillvaratas och således påverkas positivt.”(s. 29)

Tankegången är minst sagt märklig. Detaljplanen innebär att en begränsad del av anläggningens kulturhistoriska värden tas till vara, samtidigt som dess främsta värde från kulturhistorisk synpunkt, det i detalj avvägda samspelet mellan konst och natur, går till spillo. Den biologiska mångfalden ingår som en viktig komponent i samspelet mellan natur och kultur och planens negativa verkan härvidlag drabbar således också anläggningens kulturhistoriska värde.

”Miljömålet god bebyggd miljö kommer att påverkas i positiv riktning genom de attraktiva bostäder som tillskapas genom detaljplanen”.(s.29)

Omdömet är ett omdömeslöst missbruk av miljömålet God bebyggd miljö. Med hänsyn till den skada som den föreslagna nybebyggelsen gör på den Abelinska anläggningens kultur- och naturvärden uppfyller planen inte ens Plan- och bygglagens elementära krav på lämplighet.

Konsekvenserna av planen blir sammantaget till trädgårdarnas fördel då det skapar förutsättningar för att bevara dess kulturhistoriska värden”. (s. 24)

Konsekvenserna av planen blir enligt vår mening, dels att huvudtemat i anläggningen och därmed dess specifika kultur- och naturvärden ödeläggs, dels att exploateringen av området ges fritt spelrum.

I ljuset av dessa citat framstår miljökonsekvensbeskrivningen snarast som en partsinlaga till stöd för områdets exploatering. Miljökonsekvensbeskrivningens slutsatser tycks samtidigt ha inspirerat till vanföreställningen att det kulturhistoriska värdet hos Norrvikens trädgårdar skulle vara begränsat till de Abelinska formträdgårdarna. Ingenting kan vara mera felaktigt.

Natur- och kulturmiljövård i samverkan?

Av handlingarna i ärendet framgår att länsstyrelsen inte utnyttjat sin kompetens inom naturvårdens och kulturmiljövårdens område för en sektorsövergripande analys av de värden som står på spel. Vi noterar dessutom att kulturmiljövården inte varit företrädd i vare sig länsstyrelsens beslut 2008-11-12 att inte pröva kommunfullmäktiges beslut att anta detaljplanen eller beslutet 2009-03-06 att avslå inkomna överklagande av planen.

Vi erinrar oss regeringens mångåriga strävan att förbättra integrationen mellan den statliga natur- och kulturmiljövården och konstaterar att budskapet ännu inte nått till Skåne län.

 

 

Pontius Pilatus i planprocessen

Vi har med stigande förundran tagit del av å ena sidan de ideella organisationernas försök att engagera den statliga kultumiljövården i bevarandet av Norrvikens  trädgårdar och å andra sidan de statliga myndigheternas sätt att undandra sig inblandning. Vi gör här en kort resumé av händelseförloppet.

Den 6 februari 2004 väckte Norrvikens Trädgårdssällskap hos länsstyrelsen i Skåne fråga om byggnadsminnesförklaring av Norrvikens trädgårdar med angränsande fastigheter. Som motiv för en byggnadsminnesförklaring åberopades den kulturhistoriska analys och värdering av anläggningen som Regionmuseet i Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne utfört på uppdrag av länsstyrelsen år 2001.

Sju dagar senare beslöt länsstyrelsen att inte byggnadsminnesförklara Norrvikens trädgårdar. Beslutet motiverades med att länsstyrelsen sedan en tid tillbaka arbetade med att skydda området som kulturreservat enligt miljöbalken, att det därför inte vore motiverat att väcka fråga om byggnadsminnesförklaring och att ansökan därför skulle avslås. Ingen analys av anläggningens kulturvärden redovisades i beslutet.

Drygt ett år senare hade ännu ingenting försports om länsstyrelsens arbete med kulturreservatet. Därför hemställde Norrvikens Trädgårdssällskap tillsammans med de ideella föreningarna Bjäre i balans och Bjäre Naturskyddsförening i skrivelse den 21 mars 2005 att länsstyrelsen skyndsamt skulle besluta att skydda Norrvikens Trädgårdar som kulturreservat.

Den 14 juli 2005 beslöt länsstyrelsen efter en begränsad remissomgång att inte inrätta ett kulturreservat för Norrvikens Trädgårdar. Beslutet motiverades främst med att huvudintressenten i områdets exploatering, PEAB/Norrviken Exploaterings AB, vid remissbehandlingen av ärendet motsatt sig en reservatsbildning. Därmed ansåg länsstyrelsen att det inte fanns förutsättningar att inrätta kulturreservatet. Den oprövade frågan om en byggnadsminnesförklaring tycks samtidigt ha hamnat i papperskorgen.

Nu stod uppenbarligen den ideella miljörörelsens hopp till riksantikvarieämbetet och miljöbalkens fjärde kapitel. Den 17 april 2008 hemställde Bjäre Naturskyddsförening, Föreningen för Dendrologi och parkvård, Norrvikens Trädgårdssällskap samt uppropet Rädda Norrvikens Trädgårdar att Riksantikvarieämbetet skulle utpeka Norrvikenområdet som ett riksintresse för kulturmiljövården. Den 20 maj samma år framförde svenska ICOMOS samma begäran.

Då ingenting, trots upprepade förfrågningar, försports från Riksantikvarieämbetet, tillskrev Norrvikens Trädgårdssällskap ämbetet på nytt och begärde att ämbetet åtminstone skulle göra en kulturhistorisk värdering av Norrvikens trädgårdar i förhållande till de möjliga skyddsinstituten byggnadsminne, kulturreservat eller riksintresse. Ämbetet besvarade 2008-12-01 de inkomna skrivelserna enligt följande. ”Riksantikvarieämbetet delar åsikten att Norrvikens trädgårdar har unika värden som bör utvecklas som en resurs för framtiden. Anläggningen är kulturhistoriskt intressant både ur ett kommunalt, regionalt, nationellt och även internationellt perspektiv. Påtagliga förändringar bör därför ske på ett respektfullt och varsamt sätt mot kulturarvet och noga konsekvensbedömas.”

 

Och man frågar sig – vad menas? Anser ämbetet att den gjorda konsekvensbedömningen är noggrann nog, eller måste den göras om? Innebär detaljplanen en påtaglig förändring och är den i så fall respektfull och varsam? Och vad följer av uttalandet att de unika värdena bör utvecklas som en resurs för framtiden?

Vad gäller den dittills obesvarade framställningen att förklara Norrvikenområdet som ett riksintresse för kulturmiljövården, hänvisade riksantikvarieämbetet till en allmänt restriktiv hållning, speciellt om en detaljplaneprocess pågår (!) och meddelade att man i nuläget inte vore berett att föreslå Norrvikenområdet som ett riksintresse.

Man tar sig för pannan och undrar: gynnar det en god förvaltning av vårt nationella kulturarv att vänta med ett sådant ställningstagande till dess att exploateringen av området har genomförts och de sakliga förutsättningarna därmed eliminerats för att utpeka området som ett riksintresse för kulturmiljövården  ?

Kanske kan rubriken ha förbryllat. Vad vi menar är att de statliga myndigheter som har att klargöra och ta till vara kulturvärdena i den fysiska planeringen stundom hellre tvår sina händer under hänvisning till det kommunala planmonopolet, än griper in för att skydda hotade värden av nationell och internationell betydelse.

I överklagandet riktas enligt vår mening också berättigad kritik mot den kommunala handläggningen av ärendet. Vi har även uppmärksammat hur väl underbyggda synpunkter som den ideella miljörörelsen framfört under planprocessen har avfärdats med större arrogans än saklighet av kommunen.

Mot den här bakgrunden anser vi att det finns skäl att särskilt granska hur den ideella miljörörelsen och medborgarinflytandet har hanterats i den planerings- och beslutsprocess som föregått och motiverat överklagandet till regeringen.

Slutligen

Huvudskälet till vårt helhjärtade stöd för Norrvikens Trädgårdssällskaps yrkande är emellertid, att ett genomförande av den antagna detaljplanen för Elestorp 6:6 m. fl. innebär att det sammanvävda och unika kultur- och naturvärdet hos Norrvikens trädgårdar för alltid går förlorat.

Detta ärende har handlagts av styrelseledamöterna arkitekt SAR/MSA Christian Laine, f. d. hovrättslagman Arvid Sanmark och arkitekt LAR/MSA Klaus Stritzke.

 

Stockholm den 4 maj 2009

 

Sigrid de Geer

ordförande

Gunilla Berg

sekreterare