Dnr 339-3016-2005

Riksantikvarieämbetet                                                                                         2005-08-18
Kulturmiljöavdelningen

Kulturreservatsinstrumentet infördes med miljöbalken 1999. Genom inrättande av kulturreservat kan länsstyrelser och kommuner – tillsammans med markägare, brukare och andra intressenter – medverka till att kulturhistoriskt värdefulla helhetsmiljöer förvaltas och utvecklas på ett sätt som inte varit möjligt tidigare.

Erfarenheterna från arbetet med kulturreservat visar att en samlad hantering av ett områdes miljömässiga, sociala och ekonomiska värden får flera positiva konsekvenser. Krav på förankring, kvalitet, långsiktiga lösningar, tillgänglighet samt kontinuerlig uppföljning, utvärdering och utveckling innebär flexibilitet och väl utnyttjade resurser. Detta gör kulturreservat till ett betydelsefullt instrument för regional utveckling men också ett viktigt redskap för att uppnå regeringens mål för den nationella kulturpolitiken.

Om k-märkning m. m.

Begreppet k-märkning har inte någon rättslig innebörd. Vad som avses därmed är en klassificering av kulturhistoriskt värdefulla byggnader, anläggningar eller områden så att man tar hänsyn till dessa i det kommunala planeringsarbetet.

Kulturreservat enligt miljöbalken är emellertid ett juridiskt skydd som kan ha olika innebörd eftersom det styrs av det syfte som formulerats för respektive miljö. Syftet med kulturreservatet utformas som regel genom samråd mellan ansvarig myndighet och övriga intressenter. Därigenom blir syftet en gemensam överenskommelse eller avsiktsförklaring där såväl bevarandegrader och vårdformer som verksamhetsinriktning och utvecklingsmål kan bestämmas.

Om ansvar m. m.

Staten har genom länsstyrelsen (via Riksantikvarieämbetet) det övergripande ansvaret för förvaltningen av kulturreservatets värden. Länsstyrelsen skall se till att syftet med reservatet uppnås genom tillsyn och uppföljning av genomförda insatser och verksamheter. Länsstyrelsen ansvarar för kvaliteten genom kompetensförsörjning och samordning av insatser samt för ekonomin genom bidrag, samt planering och samordning av finansiella lösningar.

Kulturreservaten är som regel kostnadskrävande under ett uppbyggnadsskede med utredningsarbete, kunskapsuppbyggnad, restaureringsinsatser, verksamhetsutveckling och marknadsföringsprojekt. Detta har hittills finansierats mestadels genom kulturmiljövårdsbidrag och olika EU-projekt. Driften av kulturreservaten sker vanligtvis till en betydligt lägre och jämnare kostnad. Länsstyrelsens uppföljningsansvar underlättar den långsiktiga ekonomiska planeringen samtidigt som finansieringen balanseras av bl. a. intäkter från besökare, verksamheter, evenemang och försäljning. Ett fortsatt statligt ekonomiskt stöd kan verka stabiliserande bl. a. genom att tjäna som medfinansiering av kommande satsningar där så krävs.

Vänliga hälsningar
Ulf Lindberg
Antikvarie